Favoritminne från aspningen?

Jag har så många fina minnen från aspningen, men favoritminnet är när vi blev invalda. Det var en mäktig känsla när man insåg att man gått i mål och att tre månaders aspning var över.

Vad var det jobbigaste med aspningen?

Ovissheten! Jag har alltid varit en känslig person och är även väldigt prestationsinriktad. Att då aldrig riktigt veta vad som förväntades av mig, vad som skulle hända härnäst och hur man skulle bli bemött var läskigt och jobbigt. Allt var nytt, studentlivet, Göteborg, aspgruppen. Jag hade inte riktigt någon trygghet i något. I samband med detta var det också jobbigt att inte hitta tid för privata relationer och det som var en trygghet sedan tidigare, eftersom aspningen krävde mycket tid.

Lärdomar du tar med dig från aspningen?

Som asp kastas man in i situationer där man tvingas samarbeta med väldigt många människor som man egentligen inte känner över huvud taget. Detta har lärt mig jättemycket. Dels att bli bekväm och vara trygg i mig själv i en stor och ny grupp. Dels att bli ännu mer medveten om vikten och fördelarna med att vara olika, att människor har olika erfarenheter och kan se saker från olika perspektiv. Aspningen har även lärt mig att bli bekvämare med att stå upp för mina åsikter och tala inför folk.

Bästa med aspningen?

Det bästa med aspningen var att få träffa så många nya människor. Både P6or och aspar. Det var roligt att lära känna nytt folk, ta ansvar och samarbeta ihop men även festa och ha jätteroligt ihop. Även om man bara kände varandra ytligt så blev man samtidigt väldigt nära varandra. 

Fråga från Cooper: Vilken egenskap värdesätter du mest hos dig själv? Varför?

Min empatiska förmåga värdesätter jag mest. Jag tycker att det är viktigt att kunna sätta sig in i andra människors perspektiv och finna förståelse för oliktänkande. Det har jag väldigt mycket nytta av i många situationer i livet, till exempel läraryrket.

❤️💚❤️💚❤️💚