Det tar sin tid att smälta en resa som sjöslaget. Och jag är faktiskt inte riktigt säker på om jag har gjort detta ännu. Och det tar ju framförallt sin tid att sova ikapp och bli en normalt fungerande människa igen efter sjöslaget. JBs kommentar "Jasså det är därför ni ser ut som ni gör" vet jag inte om man ska ta som en komplimang eller inte när vi träffade honom på spårvagnen och berättade att vi hade varit på sjöslaget. Antagligen inte.
En del började denna underbara fest redan torsdagen innan. Själv anslöt jag inte till gänget förrän lördag kväll, då jag hade valt att bo gratis på hotell en natt först med all den lyx det innebär, och sen varit iväg och orienterat i den festliga tävlingen 25-manna.
Jag lyckades efter många om och men, efter en bussfärd, en pendeltågsfärd och en tunnelbanefärd ta mig till KTH där jag hittade P6 med aspar och ffsexare och DKMare. De var helt inne i sanning eller konsekvens när jag kom. Vi skulle ut på stan. Men då majoriteten av gruppen ännu inte fyllt 23 så blev gruppen lite splittrad. Jag hängde med gänget som hamnade på Balthazar. Mycket trevligt ställe faktiskt.
Senare bar det dock tillbaka till kth för kårpubsfest. Där hittade vi våra DKMare också. De hade gold strike. Mmmm, gott! Fast det gäller ju att dricka i rätt hastighet.
Det blev efterfest i vår sovsal. Sen var det dags att inta det hårda golvet för att sova. Aj. Men orka släpa med sig liggunderlag för en enda natt. Nej, man får härda ut. Framåt morgonen ville dessutom Maggan ha sällskap på sin stora madrass. Det var väldigt skönt kan jag intyga. Mycket mjukare än golvet.
På Bullens Cafe.
Födelsedagsbarnet
Vi städade och sen blev det frukost på Bullens Café. Vi sjöng för Adam i DKM då med eftersom han fyllde år. Sen hängde vi på kårpuben och drack öl tills det var dags att bege sig till båten. Väntan till att få gå på båten är alltid lika lång. Men då finns det ju tid till att byta märken och leta efter känt folk. Jag letade och letade och letade. Hittade Sebbe från Borås ganska snabbt, men av hävsex, zexet och haddock såg jag inte skymten, fastän att jag visste att de skulle vara där. Linda och Anna lät de söta sjömännen från Lund kladda på dem =). Men så plötsligt blir jag stoppad. Men vem är detta? Jag känner så väl igen hans ansikte men kan inte placera honom, förrän han säger att han går på Handels. det är ju Daniel, ordföranden.
Slutligen får vi gå på båten. Och vi får letat upp våra hytter som låg på åttonde våningen konstigt nog. Gick alltid neråt när jag skulle till hytten, det vill säga i fel riktning eftersom man mestadels var på våning 6 och 7. Jag och Alexandra gick och tog oss något att äta för att vänta ut taxfreekön. Sedan blev det Taxfree!!!
Jag körde på Rom och Cola jag, som jag blandade till i min vattenflaska. Det roligaste var bara en vakt som kom och sa: "Sånt vatten får du inte dricka här, eller vad det nu är". Han trodde seriöst att jag hade vatten i flaskan.
Att placera över 2000 studenter på en båt innebär att man inte så lätt hittar varandra, men däremot väldigt mycket trevligt folk. Så jag kan inte redogöra för någon annans historia än min egen här. Jag, Linda, Adam och Egil koncentrerade oss länge på att äga dansgolven, vilket vi gjorde extremt bra måste jag säga. Tyvärr fick vi inte dansa på scenen, men i alla fall. Jag har äntligen fått ett ansikte på Räven. Tjejen som Linda har bytt ficka med. Riktigt härlig person!
Linda och Johan hade något experiment som jag inte riktigt förstod mig på vad det gick ut på. de lånade min vattenflaska och körde ner den i en ölburk, varpå den övre delen av korken fastnar i ölburken och lossnar från min flaska. När jag ska försöka få upp den, tycker Johan att han ska göra en hjälteinsats och lösa det hela. Det går inget vidare, för han lyckas putta ner den i burken. Jag vill ju ha överstycket, annars kan jag ju inte dricka min goda drink. Så jag säger lambo på Johan för vi måste ju tömma ölen så att jag kan få ur den. Det blir att vi delar på lambon, jag Johan, Linda och Skåne. Men sen när Johan ska göra sönder burken lyckas han skära sig, så jag sticker in i hytten för att se om det finns någon första hjälpen. Det gör det inte. Så vi får lösa det med papper och handen i högläge. Man skulle nästan kunna tro att jag är sjuksköterska och borde tillhöra hävsex, men så är det ju inte.
Nästan framme i Åbo
Någon gång strax efter denna händelse får folket för sig att de ska sova, men jag har ju bestämt mig för att jag ska gå av i Åbo den här gången, för det missade jag ju förra året, så jag stannar uppe. Alexandra som redan har sovit en stund kommer upp och gör mig sällskap. Jag pratar med vakter och receptionister för att försäkra mig om att jag inte ska missa det hela, så det slutar med att när vi är framme i Åbo springer jag och en galen Stockholmare av. Han tar ut 20 euro, och inser att: "vafan skulle jag med dem till?" Shoppa i taxfreen är mitt förslag. Sen pratar vi med en taxichaufför innan vi skyndar tillbaka. Stoppet skulle ju bara vara jättekort för att vi är försenade på grund av den tragiska händelsen som jag har valt att inte ta upp i blogginlägget, eftersom jag bara vill skriva om de roliga händelserna.
När vi är ombord igen går Alexandra och lägger sig igen, så jag hänger på den galne stockholmaren och hans kompisar lite. Sen hittar jag två killar, vars största mål är att ragga upp tjejerna som håller på att dammsuga i hyttkorridorerna. Det var mycket lustigt att betrakta dessa två med deras desperata raggningsförsök.
När man är vaken hela natten, tar man del av en del rykten, och är därför expert sen. Jag kunde tillexempel upplysa några alkoholsugna killar om att whiskybaren öppnade klockan sex då den senast öppna nattklubben stängde. så de begav sig genast dit. Jag hittade en massa datavetare från kth som jag hängde en del med. De hade ju komradio, vilket jag och Linda hade upptäckt kvällen innan då vi hade fått lånat Egils. Vi kom ju på att det var bra att ropa "Jag vill ha sex, någon som vill vara med" i den. Ganska bra eftersom det bara var killar som lyssnade, och vi fick ju faktiskt svar.
I alla fall hade det varit en regel att det skulle vara någorlunda tyst mellan 6 och 10 för att folk som ville sova skulle få en chans att göra detta. Så när klockan hade passerat 10 satte vi oss och ropade "Godmorgon!" på alla kanalerna. vi lyckades väcka några i alla fall. Jag gick en vända ner till hytterna för att se om det var något liv där, men inte. Träffade en sjöman från Lund däremot som tyckte att jag var en ängel som hade en nokialaddare att låna ut till honom.
Kl 11 lyckades jag å liv i P6. De hade tydligen varit vakna ett tag, men inte hade de visat sig utanför hytterna inte. Det blev lite taxfree igen för de som känded att de ville handla mer, sen var det dags för lunchsittning. Som vanligt hade vi i P6 den bästa sittningen,
Jag, Linda, Carro och våra aspar Emelie och Elin skulle vara med i årets kareoketävling så vi åkte ner till tredje våningen för att träna. Dessvärre hade jag i det stressade anmälningsögonblicket valt en ganska svår låt, 9 to 5. Det är ett misstag att lära av. En lättare låt nästa år röstar jag för. Men vi hade ju linedans till i alla fall, och Carro var grym på texten: "Ett två tre klapp, ett två tre klapp ett klapp ett klapp ett två tre klapp". men jag hade velat se övervakningsvieon där vi tränade. Oj, vad kul det måste ha sett ut.
När det sen var dags för tävlingen så sätter de på vår låt, men vi får ingen text. Himla dåligt!!! Jag fick dem till att starta om låten och då fick vi text, men då var man så ur gängorna redan så jag tyckte att allt gick fel. Men men, jag tackar ändå mina tappra tjejer som ställer upp på mina galna upptåg.
Efter tävlingen var det dags att ta sin packning, för nu skulle vi inom kort gå av båten. Sjöslaget var slut för denna gång. Och när jag och Alexandra stod på terminalen och väntade in de andra såg jag för första gången under resan zexet och hävsex. Jag hade ju letat efter dem, men nej, de ville inte visa sig förrän vi skulle åka hem. När gänget var samlat, blev det många hejdåkramar till DKM, våra underbara värdar som vi snart får se igen iomed plums.
Jag Linda och Maggan skulle ju åka nattbussen hem, så vi kom inte hem förrän vid sextiden på morgonen. Då var man lagom pigg kan jag intyga. Som sagt det tar ett tag innan man hinner bli sig själv efteråt. Men det är det lätt värt! Sjöslaget är utan tvivel den bästa resan på året! // Therese