Tobias läste igenom sitt senaste inlägg i den nystartade matbloggen. Sedan han startade den två dagar tidigare hade han haft tre trogna läsare. Torbjörn var den första. Han satt inlåst på sitt rum och drömde om maten han inte vågade gå ut till köket för att laga. Den andra var Sebastian som hoppades att Tobias ville bli hans vän om han läste hans blogg och kommenterade friskt. Den sista trogna läsaren var Patrik. Han skrev långa kommentarer om att Tobias borde kombinera all sin mat med alkohol för den bästa smakupplevelsen. Matilda hade varit inne och kommenterat en gång också, men efter att det hade klagats friskt på hennes otydbara meningar kände hon sig inte längre välkommen.
I det senaste inlägget hade Tobias skrivit om banan- och morotspajen han hade bakat tidigare och även gjort en lista på all mat som bör undvikas på en första dejt. All mat som man åt med händerna fanns med på den listan. Nachostallriken han ätit kvällen innan i sällskap av mig hamnade högt upp på listan. Det borde med andra ord klassats som en riktigt dålig första dejt, i alla fall om man skulle utgå från matvalet. Men efterrätten vägde nog upp det hela något. Det faktum att Sebastian fick resterna av måltiden var dock diskutabelt huruvida det höjde betyget på dejten eller inte. Oavsett vilket blev det ett riktigt bra blogginlägg i alla fall. Och Sebastian var mer än nöjd åt att bli omnämnd.
Jag satt i korridoren och lyssnade på musik, då jag ville undvika rättningshögen på mitt rum, när Tobias kom ut från sitt rum. Jag tänkte att jag för ett ögonblick skulle överväga ett lyckligt slut på historien och frågade:
-Tobias, efter vår superheta dejt igår (där vi failade med matvalet på första dejten totalt tydligen), what about en second dejt i korridoren?
Jag höll andan och inväntade hans svar samtidigt som Josefine kom ut från sitt rum lite längre ner i korridoren.
-Sorry, har en dejt med mig själv! Ska baka en pepparkakslittwold!
-Shit. Du krossade just mitt hjärta inser du väl.
-Du har ingen dejt med dig själv Tobias! Jag är ju med på den dejten bland annat, sa Josefine som hade hört vad han svarat. Och Hanna, Elynore, Caroline och Pether. Vi är massor på dejt!
De skulle ha pepparkaksbak.
-Kan inte hjälpa det. En Littwold är en fri själ! sa Tobias, som om det skulle laga mitt brustna hjärta och skuttade iväg i riktning mot Elynores rum.
-Akta så att jag inte våldgästar! ropade jag surt efter honom. Det är ju nära väg!
– Men Therese, om du nu är så kär i Tobias, så får han gå hem till dig. Hos Elynore är det bara bakning som gäller! sa Josefine som följde efter Tobias genom korridoren.
-Josefine, du kan vara lugn. Jag spyr av pepparkaksdeg, så jag dyker upp först när ni har bakat klart i så fall.
Tobias hade stannat upp längst bort i korridoren och när han hörde min slutkommentar till Josefine kunde han inte hålla sig utan vände sig om och ropade:
– Fast man kräks ju för att få plats med mer! Har ni inte lärt er av Hunger Games?
Hanna och Oliver kom just ut i korridoren och lade sig i diskussionen:
-Fast Tobbe, Hunger Games är dålig! sa Hanna.
– Mer frustrerande än dålig skulle jag säga, invände Oliver. För att istället för att fjanta runt borde de ligga och få det avklarat.
-Vilka ska ligga? Undrade Josefine som genast blev nyfiken. Hon skyndade sig bort till den lilla gruppen som vilt diskuterade utanför Elynores rum.
Charlotte kom studsande ut från sitt rum, men stannade upp när hon fick syn på den lilla gruppen. Hon lutade sig sakta tillbaka mot väggen och ställde sig för att iaktta dem.
-Folk i största allmänhet, svarade Oliver Josefine.
-För det är ju en anledning till att rata en bok, gnällde Tobias upprört. (Det som egentligen är mest intressant i den här diskussionen är det faktum att Tobias försvarar en bok. Vi har ju tidigare i historien dragit slutsatsen att han inte kan läsa. Läser hans granne godnattsagor för honom tro?)
-Men läs den så fattar du! Utropade Oliver, som var helt på det klara med att Tobias inte kunde ha läst boken, då han ju inte är läskunnig. Sånna jävla tonårsböcker är ju skitjobbiga av den anledningen. Vill du ha en riktig bok ska du läsa vad som helst av Gorge RR Martin. Oliver fortsatte att räkna upp boktips tills han blev avbruten av Charlotte som hade smugit sig fram till gruppen.
-Jag gillar glitter! Och glittriga vampyrer, sa hon.
-Men Charlotte, utbrast jag, då jag inte kunde hålla tyst längre. Twilight är inte alls lika bra som Hunger Games. Just saying.
-Glitter är fint! ropade Charlotte tillbaka.
Oliver suckade djupt.
-Jag skulle aldrig lagt mig i den här diskussionen, sa han.
Diskussionen avbröts dock där och då av att Elynore öppnade sin rumsdörr. En doft av pepparkaksdeg smet ut i korridoren ifrån hennes rum och jag kände hur kräkreflexerna började jobba inom mig. Jag höll andan och försökte undvika vad som var på väg. Jag skyndade in på mitt eget rum och stängde snabbt dörren för att blockera lukten.
Ute i korridoren frågade Elynore den lilla församlingen om de inte skulle komma in till henne för att baka pepparkakor. Och eftersom det var det som hade fört dem till platsen från början var de inte sena att tacka ja till den inbjudan.
Senare samma kväll vandrade Sebastian korridoren ner i hopp om att hitta sällskap i köket. Hade han tur kanske Tobias var där och lagade någonting inför sitt nästa blogginlägg. Men Sebastian hoppades i onödan. Köket låg öde. Men på anslagstavlan, som brukade gapa tom, hängde det nu en handskriven lapp. Sebastian gick nyfiket närmare för att se vad som stod på den.
Korridorsmöte på lördag kl. 12.00 / Patrik
Sebastian sprudlade av glädje. Han skulle få vara med på någonting där ingen kunde smita ifrån att umgås med honom.